Tjoffsan

The last night in my own bed. scary.
Ibland när jag tänker på det, när vi sitter i soffan och tittar på tv, då känns det i magen. Det hoppar till kan man säga, av rädsla. Det trygga, det vanliga, (nu tåras mina ögon, men jag ler samtidigt) Mamma, Pappa, Julia, Jonathan, kvällste, huset, rummet, badrummet, duschen, jag kan räkna upp massa, massa, massa. Men vet ni? Det är bara för en stund. Inte alls lång tid. Egentligen. Shit vilket äventyr jag ger mig in på. Men det är med skräckblandad förtjusning. "Jag skrattar faran rakt i ansiktet, hahahahaa!"

Det är så konstigt. Minns ni känslan man har efter ett lov, när det bara är en helt vanlig helg kvar på lovet? Bara Lördag och Söndag. Så är det för mig nu. På måndag är det hårdkörning, inskolning, "orientation", från 8 till 17 (Fast egentligen 17 till 02, tungt :) Men inte här, utan där. Bortom Atlanten och hela USA.

Vi tittade på Narnia ikväll. och när det blev läskigt, då blundade Julia och frågade stup i kvarten "Vad händer?" "Vad gör de?". En oförstående storasyster utbrister tillslut;
- Men Julia! Om du undrar vad som händer, så får du väl titta! Vi kan ju inte förklara allt för dig heller...
Men vissa saker är tydligen läskiga för en tioåring, till exempel när små gulliga djur dödas. (I Robinson förra veckan; de dödade två kaniner, åh jag tyckte hon var så larvig, min lilla syster) Okej, vissa saker är för läskiga för en tioåring, det kan jag helt och hållet förstå. Jag menar när Aslan dödas på stenbordet, då är det lite otäckt.
- När började du kunna se sånna här läskiga saker Isabelle?
frågar hon mig när kriget mellan det goda och det onda utspelar sig. Men jag hade inget bra svar på den frågan, men på vägen hit så har jag visst blivit imun för ett visst mått "läskighet".
För visst minns jag när Tjoffsan var det läskigaste jag kunde föreställa mig.
och henne såg man inte ens i Nils Karlsson Pyssling, man hörde bara smasket och en läskig musiksnutt. Men jag var livrädd ändå, och då var jag ändå ganska stor!

Men vi växer. och nu är jag inte rädd att Tjoffsan ska komma in genom min dörr när jag ska sova. Usch, jag minns att jag trodde att hon skulle komma in i mitt rum, och hon skulle vara lika stor som dörröppningen. Ja, det vore ju faktiskt inte kul, om en stor Råtta, lika stor som en fullvuxen man, kom in i rummet på natten. Men Tjoffsan kommer inte i natt, jag kommer få sova ifred den sista natten i min egen säng för en tid. Men kanske att jag har änglavakt?!

Jag tycker Julia är larvig, när hon måste blunda var och varannan minut när vi tittar på Narnia.
Och jag är säker att någon tycker att jag är larvig, som är rädd för att åka iväg. Åka iväg för en kort, kort tid, bara tre månader :)

Men som sagt,
Skräckblandad Förtjusning

Belle