Måndagkväll

Sådär.
Hemkommen. Nyduschad. Uppackat.
(Eller ja, uppackat, knappast, men jag har i alla fall flyttat runt saker) (en parentes till; "i alla fall" är ett uttryck jag använder rättså ofta, och idag har jag ett par gånger inte hittat det engelska uttrycket... Bara lite info. Annars är engelskan inga problem, lite mindre svenska idag, tackvare sömnen tror jag. Men jag tror att jag säger saker fel. Ni vet grammatik, små ord t.ex. of, which, do. Menmen, det gör väl inte så mycket :)

På tal om svengelska, igår, när vi åkte hem från Walmart så hade jag ett litet samtal med busschauffören. Vi var ganska många som åkte buss, så han blev lite nyfiken, och någon av "faddrarna" berättade för honom att vi var Internationella Studenter från GRCC. Han frågade mig vart jag kom ifrån, och jag berättade att jag kommer från Sverige. Och sen frågade han en massa om Sverige, och Skandinavien, t.ex. om alla var blonda, hur vädret är, men han frågade inte bara, han pratade på ganska mycket själv, han berättade t.ex. att amerikaner har svårt att skilja på Norge, Sverige, Finland och att SAAB ska läggas ner m.m.
Men i alla fall, när jag satt där på bussen, trött och pratar med en busschaufför, då kommer jag på hur sjukt det måste låta. Jag är för trött för att säga allt rätt. Så troligen hoppar många grammatikgrodorut, och accenten, inte orkar jag tänka på uttalet heller. haha. Att prata engelska med en busschaufför i Auburn, i en buss fylld med människor.

Det var inte Supermall vi åkte till, utan FoodMarket. Foodmarket var en vanlig matbutik, tydligen ganska dyr, men ja, det lär vi oss sen kanske. Vet ni vad jag kommer sakna. Ost.
Vi fick skjuts av faddrarna, och åh, ni skulle sett bilen. Nu vet jag hur det är att åka en modern sportbil. Gah. Accelerationen, mjukheten när den kör, ljudet.
(Nu är det snart morgon i Sverige, just det, jag har bytt tid här på bloggen, till Pacific, så nu när jag skriver är klockan 20.19 här. Eller rättare sagt 8.19 pm)

Vill ni höra lite klagomål? :) Inte? Hoppa då över detta stycke.
Intrycket av CCA, CampusCornerApartments, är okej. När vi först klev in genom dörren stank det matos, jag gillar inte när det luktar mat. Så första minuset. Det stinker fortfarande matos, det finns fläkt, vi har vädrat, men jag tror att det beror på, eller jag vet inte vad det beror på. Och jag tror att jag får lära mig att leva med det. Jag själv kommer stinka matos. Blä! :)
Köket är bra, men ofräscht just nu. Vi behöver städa! Jag har inte använt köket än. Och innan jag gör det så vill jag städa. Om man lägger handen på bänken är det klippigt, det är fettstänk över spishällen, på micron, och fläkten. Diskhon verkar okej, vad jag har sett. Kyl och frys likaså. Skåpen hoppas jag är okej. Jag har inte tittat än. Så både jag och Andrea har sagt att, innan vi använder köket så ska vi städa det. Ordentligt.
Badrummet, helt okej. Förutom duschdrapperiet som vi måste byta, det är inte alls fräscht. Duschen, eller badkaret, var väl helt okej att använda. Men jag saknar min duschkabin med en sån här slang. Här har jag bara vatten från taket. Och det där med temperaturen på vattnet, det tar nog några duschar tills jag får in tekniken ;)
Ingen värme i badrummet, men ljus, nu. Lampan fungerade inte när vi kom igår, så vårt badrum var mörkt igår och imorse. Lampan krånglar fortfarande, men om du blippar strömbrytaren upp och ner, upp och ner, upp och ner några gånger så börjar den lysa. Men som tur är så har vi ett stort handfat, med bra speglar och lampor utanför. Så jag kunde borsta tänderna, ta bort sminket i ljus igår. Dock i iiiskaallt vatten, men precis nyss så fick jag varmt vatten ur kranen (så jag hoppas att jag lyckas få det senare också ;) Men usch, det är inte alls fräscht under handfatet, hårstrån, klippigt, en gammal bok, så där behöver det också torkas ut....
Lite klagomål, men det är inte så att jag lider mycket av dessa problem. De går att lösa och/eller går att leva med.

Men det finns positiva saker :) Personalen och alla involverade i CCA är väldigt måna om att vi ska ha det bra. De är vänliga, välkomnande, glada. Dessutom så finns faddrarna, de är sociala och vet mycket, så det är ju bara att fråga :)
och ytterligare, de andra nya studenterna. Andrea tillexempel. Hon och jag hämtades samtidigt från flygplatsen, och hamnade i samma hus. Hon är snäll. Hon tänker "Transfer to University of Washington", vilket betyder minst fyra år här i USA, och troligen 2 år på GRCC. Hon vet inte när hon åker hem till Tyskland, hon har lämnat allt för så många år! Modigt.
En annan modig tjej, Hanna, eller Kohaln, hon kommer från Mongoliet och är en av Faddrarna. Hon har en quarter kvar, och har varit här i ett och ett halv år (när hon läst klart) Och under den här tiden har hon inte varit i Mongoliet. I januari så fyller hon 2o år, vilket betyder att hon flyttade hit när hon var i samma ålder som jag. Tänk att veta att man inte ska åka hem. Eller i alla fall inte veta när. Modigt. Ofattbart, men tydligen, överkomligt.

Jag broderar ut texten så mycket. Jag bara babblar på. Vart var jag? Det positiva med CCA, ja, vad mer? Närhet till Campus. Aktiviteter. Imorgon ska vi ha Pizzanight.

Men okej, vart var jag någonstans när jag var tvungen att gå till bussen? Jo, testet. Hm, det är inget mer jag ska säga om det. Efter testet fick vi lunch. och efter lunchen var det information, information och åter information. Mest om kurser, och skolsystem. Och som sagt, jag är glad att jag inte är här för att Transfer till ett universitet. Jag behöver inte bry mig, bara kontrollera så att jag läser 12 eller 15 credits.
Nu ska jag fixa lite med pengar, bankärenden och så. Roligt va? hm, mycket.

Att ta en dag i taget.