Pepparkaksbaket

Söndag.
20 december.
Om en vecka, då har jag ca 3 timmar kvar tills landning. Kanske att jag har kommit över Atlanten. Kanske inte. Förhoppningsvis så ligger jag inte på havets botten ;)
Nej, flygresan är jag inte så orolig för. Möjligen bytet.
Ja, det var egentligen inte det här jag skulle skriva.
Men det blev så.

Efter söndagsgudstjänsten och söndagslunchen så satte vi igång att baka och koka.
Jag kokade chokladkola, Jonte och Julia bakade pepparkakor och Mamma "servade", vaktade pepperkaksplåtar och kokade Farmors Karameller. Jag satt en liten stund vid köksbordet med en kavel och en degklump, men ja, inte så länge.
Fåren blev kameler och gubbarna blev tjocka. Pepparkaksbak är inte min favorit.
Det tar ju aldrig slut! :)

Jag och Julia rotade lite i våra mappar med familjebilder (på datorn), från förra året och detta år.
Isabelle: - Åh titta, där är det också pepparkaksbak, fast för ett år sen.
(en bild på Jonte och Julia som sitter vid ett mjöligt köksbord med en plåt pepparkakor framför sig)
- Det där kommer inte jag ihåg, jag var nog inte med...
Julia: - Nej, du hade väl dåligt tålamod då med!

Jag säger bara.
Ni tror att ni känner mig, men...
det gör ni inte :)

Pepparkaks har aldrig varit min favorit, men troligen så hann jag inte förra året.
Ni vet, jag pluggade då.
Jag gjorde något vettigt.