Svininfluensan

Ha, ha, ha.
Om ni vill vara med vid Örebros händelse, ja då ska ni gå och vaccinera er i mässhallen på Aspholmen.
Kön är enormt lång.
Antalet personer är mångamånga.
Beteendet är svenskt.
Och skratten är nära.

Eller ja, inte mellan de köande främlingarna, utan mellan de köande vännerna, och de köande ensamvargarna.
För nej, inte pratar vi med främlingar heller. Nejnej.

Jag kom till mässan ungefär halv två, då var det en en halvtimme kvar tills de skulle öppna. När jag började närma mig mässan så såg jag bil efter bil svänga in på parkeringen, och när jag kom ända fram, ja, då upptäckte jag att parkeringen var fullproppad med bilar och att kön var sjukt lång. Minst 700 m lång. (och jag och uppskattningsförmåga, ja det är inte min bästa egenskap kan man ju säga, men efter en uppskattning skulle jag nog säga att kön var ungefär 700 meter lång)
Visst var det så att jag visste att det skulle vara mycket folk, men nej, inte riktigt så många.
Så jag parkerade cykeln och ställde mig i kön, lagom bortkommen.

TV4 var där, jag försökte undvika kameran så mycket som möjligt, hoppas att jag lyckades. När man precis har cyklat är man inte riktigt i form för att vara med i tvärsnytt.

Men ja, det var en liten parentes. Så där stod jag, med barnfamiljer framför mig, två unga män bakom mig, (vilka gjorde så att jag skrattade ganska många gånger, de sa väldigt många roliga saker till varandra. Att tjuvlyssna, det är ganska kul :) iförd min blåa mössa, väskan över axeln, mobilen/radion i jackfickan och hörluren i det högra örat.
Alltså det var så otroligt komiskt, jag kan inte beskriva det.
Sjukt mycket folk,
alltså just det där med massvaccinering, bara det är ju komiskt.
Massa folk som köar till en spruta.

och oj, där kommer 31:an från stan. Och, den brukar vara full, men idag var den superfull. Och alla gick av vid mässan. Gamla tanter med käppar och mössor, unga tjejer med halsdukar och leggins. Man såg deras förvåning och suckar. Och när de gick av, gissa vad jag skrattade då. Det var till och med några som började springa för att inte hamna sist i kön.

Men ja, klockan 14 öppnade de dörrarna och då började kön röra på sig. Det rörde sig framåt ganska bra faktiskt, och efter en timme var jag inne i Örebromässan.
Då var man lite småfrusen, men inte på allt för dåligt humör. Tiden gick inte snabbt, men den gick inte heller så långsamt. Jättekonstigt.
Under tiden i kön så lyssnade jag på Christer i P3, alltså P3 kan också locka till skratt :) och bra musik har de också.

Så vad hände därinne?
Jo därinne så var det ännu mer kö, och många köer.
Det är okej när det är en kö. Då är det bara att ställa sig och vänta.
Men när det är flera! åh det är helt hopplöst. Jag är helt hopplös då, förstår ni vilken beslutsångest jag har då. hahha det är tragiskt. Men efter att ha bytt kö en och en halv gång så tänkte jag att, nej, nu Isabelle står du här, och du har ändå ingen tid att passa.
Fast jag bytte ytterligare en gång efter det.

Men tillslut fick jag sprutan med vaccin.
Utanför mässan mötte jag Familjen F (församlingsvänner) och dotter A frågade mig; "Gör det ont??"
- Nej det gör inte alls ont, de är jättesnälla :), svarade jag.
Stackars alla barn som är rädda för sprutor, att behöva stå i kön, för att ta en hemsk spruta.
Men man kan ju hoppas att det är värt det.

Som sagt. Komiskt.
Biverkningar?
Nej inte än. Eller armen ömmar lite, men det får man leva med.
Kvällen har spenderats på ApoteketShop och sysselsättningen har varit att räkna ACO-hudlotions-förpackningar, MittVal-vitamin-burkar och Pepsodent-tandborstar.