Aldrig nöjd

På en folkhögskola i smålands skogar längtar man hem till sitt eget.
Eller, inte längtar, för det kan man inte riktigt göra efter bara två dagar. Men man kan tänka sig in i situationen att vara där hela tiden. och då känna; "Vad skönt att jag får åka hem och slippa vara kvar här..."
Omgiven av personer. Bra och dåligt.

I ett rum i Örebro så längtar jag efter något att göra.
Men. Som sagt. Ändå inte.
Jag orkar inte.

Aldrig nöjd.

Jag tror det är dags för lite kaffe nu.

Men förresten. Det blir vad man gör det till.
"Vänd dina tankar mot glädje,
så som blommorna vänder sig mot solen."


Visdomsordet hade en poäng.
Jonathan är hemma. Så jag ska gå ner och göra en kopp kaffe, sen våldgästa hans rum. (Vi får se hur glad han blir över det ;) men, det är inte så länge till jag kan gå in till min bror bara så där. Eller inte vad jag tänkt i alla fall. Snart. (Om ett tag i alla fall) ska jag väl flytta ut ur huset.

En lite gladare Belle