för jag tror att livet just har börjat

Första träffen. . .
(jag skriver så svenskt som möjligt, för jag vet inte vem som kikar in här längre.. ;)
blev väldigt lyckad, enligt mig.
En mycket trevlig kväll. Vi gick på bio, och åt skräpmat och drack islatte.
Filmen var väldigt bra, och han är väldigt trevlig.
Ja, jag hade verkligen en trevlig kväll.
Nu önskar jag att dejting-kulturen skulle vara mer utbredd i Sverige än vad den är idag.
(konstig mening.. men jag får inte ihop den bättre så här sent)
Eller så har jag bara missat den delen av Sverige. Jag vet inte.
Ibland tror jag att jag är född i fel årtionde. Jag skulle vilja vara ung på 50-talet. Dans i Folkets Park. Tänk om det var sant. Inte köttmarknad på Frimis dansgolv ;)

Men det är sant... hur klarade de sig utan mobiler och datorer? (I en trailer innan filmen; fyra män åker tillbaka till 80-talet, och i en scen flirtar en av de med en kvinna; "Jag kan väl smsa dig sen?" "Vaddå?!" frågar hon. "Jaha... öh, men hur får jag kontakt med dig sen då?", "Du får väl leta upp mig", "Oj, det låter jobbbigt....") Allt kanske inte var bättre förr.