Ibland är det skönt att gråta och drömma

(Det mest intressanta i det här inlägget finns i slutet, så sluta inte läsa.. Ursäkta längden på inlägget)
Söndag

Om lördag kommer före söndag,
och det är söndag idag.
Då var det lördag igår.

Ett argument. Inte så starkt. Men ett argument.
Jag har pluggat filosofi den här söndagseftermiddagen.
(Vilket handlar om argument)

Igår gick jag till CCA community room på Michael Jackson-night.
Jag har lyssnat på honom alldeles för lite. Han är ju bra ju. Jag har totalt missat honom.
Jason lärde oss Michael Jackson-steg till "Beat It"
En rolig happening.

Sedan bjöd lördagskvällen på god tjockis-pizza och film hos Vincent och Warren tillsammans med kvartetten.
Andra filmen var bäst, "Natt på Museet".

Igår pratade jag med Mamma och Pappa på skype.
En stund under samtalet blev det lite allvarligare, och jag kände ett ansvar som jag inte känt förut. En Nu-Måste-Jag-vara-Vuxen-känsla. Och det blev för mycket. Ansvaret och att deras röster lät lite mer allvarliga tvingade fram tårarna.
Jag blev tyst, eftersom man inte vill visa att man gråter, man kan ju inte snyfta i micen så att de hör det i datorhögtalarna. De undrade om jag satt i öronproppar eller gått därifrån. Nej, jag hade bara tystnat och försökte behärska mig.
Men det gick inte att dölja, min röst darrade och de sa; Det är inget att gråta över.
Nej jag vet, svarade jag, men jag tror att jag gråter för att ni "skäller" på mig.
och så började vi skratta.
Vilka känslor.

Jag tror det blev lite mer som vardagen. Alltså jag menar inte att de brukar "skälla" på mig. Det gör de ju inte. Men alltså, det blev som om jag var hemma i huset där det ibland är vanligt, där det ibland är glatt och där det ibland är lite irritation och allvar. En naturligt klimat liksom.

och jag får tårar i ögonen nu när jag skriver.
och jag grät lite tidigare idag, på gudstjänsten. (Där det ibland är väldigt känslomässigt) Och lovsångskillen sjöng; "Life is fragile" och presentationen av sången innehöll en liten berättelse om hans vän som förlorat sin fru. Och faktumet att jag inte vet vad som händer Mamma, Pappa, Jonathan och Julia just nu och texten Life is Fragile,
tvingade fram tårar.

lite hemlängtan och saknad.
Men ibland är det skönt att gråta. Det betyder att det finns känslor och kärlek.
Saknar er alla i Sverige!
Men är glad att jag är här :)

- - -

Starbucks ruinerar mig och gör att jag missar bussen.
Men en Skinny Cinnamon Latte på Starbucks är värt "besväret".

Vad tycker ni om den här termosmuggen, är den inte snygg?
Jag ska köpa den. tror jag.

Seattle och Starbucks
(Jag vet en som skrattar nu, men den personen är bara avundsjuk!)

- - -

Kvällen har fyllts av disney-melodier.
Vissa väldigt romantiska, andra väldigt roliga, och de flesta väldigt vackra.

Jag har varit lagom tjejig och drömmande och lyssnat på klychiga textrader som:

"No matter how your heart is grieving,
If you keep on believing
The dream that you wish will come true."

"Once there was a Princess.
Was this princess you?
And she fell in love.
Was it hard to do?
It was very easy, anyone could see, that the Prince was charming, the only one for me.
Was he strong and handsome?
Was he big and tall?
Their's nobody like him, anywhere at all.
Did he say he loved ya?
Did he steal a kiss?
He was so romantic, I could not resist.

Someday my prince will come"

"If you can dream,
the wish we're making on a star is coming true.
The colors of the wind will lead my heart right back to you"

- - -

och jag tror att jag precis blev frågad om en "lunchdate".