Jag är svenska

Kära VinterSverige.

Idag kände jag mig som en riktig svensk. Solen var framme, vilket betyder;
att man kan sitta i linne, i lä vill säga.
Vi är sånna, vi svenskar.
Så fort solen kommer fram, så fort vädret är tillräckligt varmt, då sätter vi oss och solar, eller nej; N J U T E R.
Vi skäms över blekheten, men vi är snabba att bli "lättklädda".

Jag tvättade idag. Och. När jag hämtade tvätten gick jag i trekvartsbyxor, linne och flipflops. Det ni! och jag är inte ens i Californien. Jag är i Washington, The Ever Green State.
Och ja, mycket riktigt, visst blev jag röd alltid. Precis som vanligt.

och jag säger er, om husen inte stod så nära varandra, och det inte var killar som åkte långboard tre meter ifrån mig, då skulle jag ha bikini. I alla fall när jag "solade" ryggen. Men det kändes lite väl ambitiöst, jag behöll linnet.

När jag berättade för Vincent om hur svensk jag kände mig så sa han;
- haha, du kan ju inte sitta ute i solen här utanför!
- Joho, det kan jag visst det. Om jag vill. svarade jag. Jag är svenska.

Under samtalet med Julia den här morgonen;
- Kan inte du komma hem?
- jooo, jag vill inte vara här längre! Jag vill hem...
men det här ska jag klara

Ikväll ska jag på Hockeymatch
Seattle Thunderbirds vs. Portland Winterhawks
Jag är taggad, jag hoppas det blir bra!