Snökristaller

Jag glömde cykeln vid busshålls platsen, och jag fick skjuts hem från kulturskolan. (Vi har nämligen prickat in så att alla ifrån Sandbloms-familjen är på kulturskolan på onsdagar, eller i alla fall vi som har rätt ålder) Så det blev en promenad ut till busshålls platsen den här kyliga onsdagskvällen. Det var en ganska mysig promenad, knaster under fötterna, glittrande snökristaller och över mig tittade de gnistrande stjärnorna ner.

Dagen har varit lång, men rolig. Jag och Madde arbetade med projektarbetet, ibland är vi effektiva. Lite julmusik på ensemblen och lite biologi-plugg, utöver alla andra Naturvetar-lektioner.

På vägen hem från stan frågade jag min kloke far om han trodde att stressen i min vardag kan påverka mig utan att jag märker det. För jag vet att jag har mycket att göra, det känns som att det läggs på saker och ting för varje dag, men jag är inte "sönderstressad" för det, utan jag mår bra och trivs med vardagen. Han sa ungefär så här:
"Nej, det kan ju vara positiv stress, för ifall du känner; "Oh, yes! nu ska jag ha prov i det här, kom igen" då är det positiv stress. Men om du känner; "Ååh, va jobbigt med biologiprov och allt annat...." då är det inte så bra..."

Men jag tror att stressen jag känner (eller inte känner även fast den finns under ytan..) påverkar mig positivt.
Det gäller att ta en sak i taget, men blicka framåt.

Nu lyssnar jag på "Sköna Gröna Dagar" (klassiskt) och ska snart ta upp böckerna för att läsa om matspjälkningen. Sen om en timme är det ett avsnitt av Grey's som gäller.