Idag vaknade jag tidigt, förvånade? inte jag. Jag tror att jag gick upp innan åtta, jag har ingen ro att ligga kvar, ett tecken på stress kan jag tänka mig. Men trots att mitt humör inte var på topp när jag steg upp, blev jag betydligt gladare när jag såg att ett mjukt snötäcke hade lagt sig över grannskapet. Snö är fint.
Så det blev en tidig start denna lördag, läste lite tidning och pratade med resten av familjen som är morgonpigga, det vill säga alla utom Jonathan.
I tidningen stog det en del, men jag säger bara Heja Clinton och Julia Timosjenko, ni kvinnor på höga positioner. (Hoppas Clinton tackar ja till Utrikesministerposten) Mot ett jämställt samhälle ska vi.
Lite biologi-plugg, eller nej, inte lite, men inte för mycket heller. Jag fick bland annat hjälp av min far, vi diskuterade immunförsvart, det är bra att han kan så mycket. Ni skulle vara med på våra genomgångar, det blir mycket kroppsspråk, intressanta utsvävningar och kunskap på en bildlig, ibland barnslig nivå :)
Sen fick jag äntligen sätta på musiken, jag la nämligen ifrån mig biologiboken och la fram matteboken och Casio miniräknaren istället. Så här sitter jag nu, det är mörkt, dagen har passerat och snart ska jag bege mig ner i köket där jag ska snurra lite lussekatter och stoppa russin i den gula vetedegen. Kvällen ser nog rätt blek ut, hemmakväll idag med. Jag orkar inget annat helt enkelt. Men ni kan ju alltid skicka ett sms eller nåt ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar