you don't know what you've got til you missing it a lot

Efter föreläsningen på universitetet
blev jag gymnasieelev igen för ett stund.

Nej, det blev jag inte.
Men jag besökte Risbergska.

Det kändes hemma.

Men folket var helt nytt, på något vis. (eller det är ju inte så konstigt egentligen)

Vid datorerna i D-korridoren hittade jag SaraNils och Giulia.
Det var de jag hade bestämt träff med :)
Jag letade ett tag efter Jonathan, och jag hittade honom. Han och hans vänner spelade spel på Facebook.

När Giulias håltimme var slut gick jag och Sara till våra hemkorridorer. AB
Vi tjuvkikade på N3orna som hade MatteE-lektion. och vid Biologi/Kemi-salarna hittade vi Ulrike.

När vi berättat vad vi gör nu och allt det där så kom Hayda :) (vår föredetta klasskompis) Vi tre gick till CaféRosen och efter en lång tids velande (Hallonpaj eller kladdkaka, hallonpaj eller kladdkaka, (Jag är så dålig på att bestämma mig!)) bad jag om att få en
- Hallonpaj, nej! jag tar kladdkaka. Ja det gör jag :)

Fikastunden blev jättetrevlig. och solen sken utanför fönstret.

Resten av dagen spenderades hemma hos Nilsan.
Jag hade en väldigt rolig dag.
och jag är tacksam att jag får bo kvar här hemma.
Annars hade inte detta slappa vardagsliv varit möjligt :)

Min lilla söta bil (tillåt mig att kalla den för min ;) krånglade idag.
Vad har vi då lärt oss?
Jo, om det är sol, ta cykeln.
(Fast jag och Sara fick i alla fall åka nercabbat en gång idag :)

"You don't know what you've got til you missing it a lot"
fast på ett sätt så saknar jag det inte.
tänk att behöva sitta vid datorerna och skriva t.ex. en labbrapport.
Fast vad underbart det skulle vara att få träffa Jennabus och Maria varje dag t.ex.