(Okej, bortsett från utflyckten till bänken vid älven, höll jag mig på en gata under hela dagen... lite svårt att gå vilse då)
Jag klarade "äventyret"
Dags att fästa blicken mot nästa steg i Äventyrsflickans liv.
USA
Fast just nu, i detta ögonblick, är jag liivrädd.
Hemmakär
så in i bomben
Men, andra har ju åkt.
Just nu följer jag Emmas blogg och Fridas resedagbok (gamla klasskompisar som är ute som au-pair i USA resp. London)
och Saras lillasyster åkte för knappt en månad sedan till ett high school-year i USA.
och Andrea åker om två veckor till Thailand.
Charlotte åkte till Laos och var borta i åtta månader.
Linn, Malin, Robin, de åkte.
Kan de så kan jag.
eller?
Dessutom. Jag kan ju inte fega ur. Inte när jag skrivit om det i bloggen och pratat om det med folk å fä.
"Men strunt är strunt
och snus är snus,
om ock i gyllne dosor.
Men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor."
Gustaf Fröding
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar