You raise me up

Ibland önskar jag att man hade en ängel på axeln, en ängel i form av en vän, som på det sättet skulle få reda på allt man gör, det där vardagliga som man inte berättar om. Som skulle få reda på allt man tänkte, för det kan vara lite svårt att berätta om. Allt kan man inte berätta, även fast man skulle vilja.

Men vissa personer förstår det mesta ändå, trots att de inte sitter på axeln och ser allt man gör. I lördags kväll träffade jag en sån person, hon som inte bor här, som jag inte träffar så ofta, men som jag ändå kan sitta med på en restaurang timme efter timme och prata, och tystna, och prata, och skratta.
Genom våra brev håller vi kontakten,
vi har en chans att skriva av oss,
och vi får ta del av glädjen av att se ett äkta brev adresserat till en själv.

Vännen är Lisa Wahlström och jag är otroligt glad att hon finns och att vi fortfarande känner varandra, efter alla år. Hon är en av de som känner mig bäst och är en av mina bästa vänner.

När jag skrivit det sista i det här blogginlägget började den här låten spelas, av en slump:

When I am down and, oh my soul, so weary,
When troubles come and my heart burdened be,
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains,
You raise me up, to walk on stormy seas,
I am strong, when I am on your shoulders,
You raise me up: To more than I can be.