Here comes the sun

Fredag, behöver jag säga hur glad jag är? Det är en fin höstdag, jag har precis kommit hem från cykelturen ifrån stan.

Idag har jag varit mobillös, oanträffbar, musiklös, osv.osv. Jag har tagit det bra tycker jag, och insett att det är inte hela världen och att det löser sig. Visst, det har varit frustrerande att inte kunna kolla vad klockan är, och inte kunna skicka sms. Men vaddå, det har ju bara gått en dag. En bra grej med detta är att jag slipper det eviga uppgifts-skrivandet. Och det eviga uppgifts-plingadet som tyder på att jag har en massa saker att komma ihåg. Det har varit så skönt att slippa det i två dagar. Ett hett tips.

Idag hade jag sovmorgon, vi började tio med idrott. Under första delen av lektionen hade vi teori, vi pratade om stress. Jag fick reda på att dåligt minne kan vara ett symptom av stress, så tillbaka till uppgifts-funktionen i mobilen. Varför använda den så mycket? Det man kommer ihåg, det kommer man ihåg, det andra, ja strunt i det, eller? När jag har en mobil till hands använder jag den funktionen ganska ofta, kan det vara ett tecken på stress? "Det här måste du komma ihåg!"
Efter pratstunden om stress spelade vi volleyboll, det var roligt! Riktigt kul faktiskt, I like.

Nu lite små-fix inför helgen. Städning, packning, bakning och så.

Oj, jag glömde nästan att nämna en bra grej. När jag kom hem hade pappa hämtat min mobil hos polisen. Bra va? Men sim-kortet var borta, och jag har låst telefonen, så jag kommer inte vara anträffbar på ett tag ändå. Men det funkar.