Tunneln är olika trång, ibland bred, ibland väldigt smal. Och när jag äntligen ser ljuset i tunneln så smalnar tunneln av och ljuset försvinner. Nu står jag här igen, några dagar efter och inser att det inte tar slut, det tar aldrig slut och kommer aldrig ta slut. Vecka tre är över, men vecka fyra kommer.
Men, jag gillar det väl. Till och från.
Genast belv rummet mycket större. När alla väskor, papper, böcker och annat försvann från golvet kan man gå utan att leka "inte-nudda-sak". En stund med målmedveten städning hjälpte. Nu är det fysik och annat som gäller en timme. Sen ska jag hem till Madde där jag och mina Natur-estet vänner ska se MammaMia! och peppa inför konserten.
Efter det, ett gympa-pass :)
söndag 18 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Se upp, ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
hahah!
okej jag ska akta mig :)
Skicka en kommentar