Pannkakor med socker på

Det är många saker som man "måste göra".

"Vi måste träffas nån gång", eller, "Vi måste ju åka till Stockholm tillsammans" eller ja, något liknande.
Ofta rinner det ut i sanden.
Men den här gången lyckades vi.
Målet var Liseberg, och dit kom vi.

Vi satt i bilen på parkeringen och åt godis en timme innan de öppnade, så vi var i god tid.
När jag, Jenna och Maria hade lämnat våra väskor på andra sidan Liseberg började helt plötsligt alla mina vänner röra sig mot Kanonen. Och ni ska bara veta hur taggade de var.
Jag kände att jag inte riktigt förberett mig på detta och började streta emot. Men de fick med mig, och helt plötsligt stod vi i kön.
Den känslan som jag hade i magen då, den var inte att leka med. Jag var fruktansvärt rädd. Jag tror till och med att mina ben skakade. Samtidigt som man köar undgår man inte att se vagnarna före åka iväg, eller rättare sagt, skjutas iväg, och loopa, och skruvas, och ja...
Ja, jag var rädd. Fast också beslutsam att jag skulle klara det och förväntansfull på känslan av att åka i branta backar m.m.

När vi skjöts iväg skrek jag, och jag kommer ihåg att jag blev arg.
"Varför?!", "Varför utsatte jag mig för det här?!"
De tankarna hann jag väl inte tänka, men det var ilska jag kände.
Jag var arg på krafterna som tryckte mot kroppen.

Och det var fruktansvärt läskigt, jag var rädd. Jag skrek.
Rädd, rädd, rädd när vi åkte i nedförsbacken.
Sen efter ett tag så skrek jag av tjusningen. Det var häftigt att åka så sjukt snabbt och att helt plötsligt hänga upp och ner i loopen.

Tillslut skrattade jag åt upplevelsen och känslan.
Det var ju en sån sjuk upplevelse
När jag klev ur vagnen hade jag tårar i ögonen, av fartvind, rädsla, glädje och ja, vad vet jag.

Och vad tog åkturen?
40 sekunder?



Sara Nilsson satt brevid mig och hon sa att det var en snabbrepris av cykelsemestern.
Jag var arg, jag var glad, jag grät,
Mycket känslor som visades, helt enkelt.

De fick med mig på nästan allt.
Vi åkte Balder, Spinrock (under den färden skrek jag hela tiden) Kållorado, Flumride, Slänggungorna (Jag och Sara åkte en dubbelgunga och kiknade av skratt, haha!), Hanghai, Radiobilarna, Uppsvinget (den var inte kul! den var endast skräck! När jag satt i sittsen var jag vädigt nära att börja gråta av rädsla. Tur att ögonlock finns. Annars hade jag nog svimmat) Jukebox, Hotell Gasten, Lisebergsbanan och några till.


Vi hade jättekul,
vi var ett roligt gäng.
Maria, Jenna, jag, Sara, Alexandra och Mattis.
det kan ju inte bli tråkigt med dessa underbara personerna.

När Liseberg stängde åkte Jenna, Maria och jag till Marias farmors hus där vi skulle övernatta.
Vi drack te och åt pannkakor.
Visst låter det otroligt mysigt?
det kan jag tala om att det var :)


Idag var vädret helt underbart. Solen sken.
Jag gick en morgonpromenad i Allingsås (mycket uppförsbackar, jättebra träning för lår och rumpa tänkte jag :p)
hurtig? nja, vad skulle jag göra, de andra sov ju.
När jag kom tillbaka fick de inte sova vidare, jag iklädde mig min vanliga roll som väckare.

Vi hade en mysig dag i Allingsås.
Strosade runt på gatorna, fikade på ett mysigt café.



Underbart slut på sommaren.