You will keep on running

Det gick faktiskt ganska bra att springa själv.
Vanligtvis brukar jag ha Mamma med mig i "löpspåret" (och oftast är det hon som "drar", ja i alla fall fram till upploppet ;)
När jag idag hade sprungit nästan hela varvet, men ändå hade en bit kvar till "upploppet" så tittade jag på klockan, och såg att den om några minuter skulle passera 30.00. Nej, tänkte jag, jag ska spring under 30 minuter, så det var bara att sträcka fram benen lite längre, förlänga löpsteget så att säga, och på det sättet öka hastigheten.
och jag lyckades, med 8 sekunder tillgodo.

Jag och Lovisa åt lunch på Rosalis innan dagens Vårkonsert-rep. Det var trevligt :)
Efter vår lunch så skulle vi ta oss till HjalmarBergman och vi var båda matta när vi kom fram. Jag tror att kroppen har ställt in sig på någon slags lov-lunk. Men det är bara att ta sig ur den, för nu är vi igång igen. Med massa saker i huvudet, inköpslistor, plugg jämsides med konsertrep. Natur-estet, javisst.

Medans jag skrivit detta blogginlägg har jag även avslutat min Religions-rapport, så nu kan jag stryka den punkten från listan.

Idag fick jag lite panik över hösten. och våren. Eftersom det inte är jag som styr över alla faktorer, så kan jag inte planera livet efter studenten. Vilket jag, planerar-typ som jag är, helst skulle vilja göra. Min största rädsla är att inte ha någonting att göra. Att inte göra någon vettigt, det tror jag är min största rädsla. och sen har vi ju rädslan över att bli stor, självständig och allt det där ni vet...
"Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur"
På ett sätt vill jag vidare, men att stanna tiden ett litet, litet tag vore bra.