Min Idol

Jonathan du är den Bästa!

Innan jag gick in i Conventum köpte jag ett program. När vi hade hängt av oss jackorna/kavajerna i garderoben (inte jag, eftersom det kostade 20 kronor och jag lika gärna kunde ha min jacka som "en del av min outfit" men mest för att jag är en snål svensk..) så öppnade vi programmet och ser att första numret är;

Turistens klagan

ToM: Cornelis Vresvijk

Solist: Jonathan Sandblom 9A

Då blev jag nervös, mer nervös än vad jag var i fredags och igår.
"Han ska börja!"

Jag visste att han sjöng solo, men jag/vi visste inte vilken låt och när.

Vi hittade våra platser, (väldigt bra platser, mitten av mitten kan man säga ;) och vi väntade.
Sen släcktes det ner, då vändes magen upp och ner på mig, jubel och applåder från Isabelle och Karl-Johan-barnen längst ut på sidan i Conventum. ("Måste ju få igång publiken", tänkte jag, för jag vet ju hur mycket det gör.. ;)
Rektor Kjell hälsade välkommen och drog ett skämt. Publiken skrattade artigt.
Sen blev det mörkt igen, och en stol "kom fram" ur ridån.

Förstår ni hur det såg ut? nej. Så här;
Conventumscen. Den röda ridån fördragen. En stol står precis i mitten av scenen framför den fördragna ridån som täcker den stora kören som vi vet står bakom...

och sen kommer min idol upp mot mitten, går upp för trappan, sätter sig på stolen, med gitarren i handen. Ler. Plockar ett ackord (jag tror att han gjorde det, han börjar i alla fall spela) ett till, och sen börjar han sjunga.

Vid andra strofen hade jag tårar i ögonen.

Han sjöng jättevackert.
(Ridån var fortfarande fördragen, alltså; han hade inget stöd från dirigent, kör osv. utan sjöng en vers själv. Helt klockrent.)

Du kanske tänker; Han var nog inte så duktig, Isabelle är ju ändå hans syster, och hon är väl subjektiv"
Men han var bäst.
Vacker sång
snygg

helt enkelt

Bäst