Klockan 7.00 åkte N3a, + några natur-rms:are iväg mot Kolmårdens djurpark. Det var ont om platser i bilarna, men det löste sig tillslut. Att sitta intryckt i ett hörn gör inte så mycket när man färdas med trevligt sällskap.
Föreläsningen vi startade med handlade om Etologi, = läran om djurs beteende. Vi fick även lyssna till information om Schimpanser, det var nämligen sådanas beteende vi skulle studera. Efter föreläsningen fortsatte vi sömnigt in i djurparken. Tidig morgon + föreläsning = trötta elever, men vi vaknade snart till när vi mötte tigrarna på andra sidan muren.
Från "Tiger World" till Lagunen.
Där fanns delfinerna. Det var nog det bästa under djurparks-dagen. Tillsammans med sin tränare visade delfinen Ariel vad hon kunde. och det var ganska mycket. På kommando gjorde hon volter, gapade, hälsade osv. Verkligen konstigt. Ett djur i vatten gör som en människa på andra sidan ytan säger.
Vi åt lunch vid bråddjupet, tillsammans med gårsälar, knubbsälar och pingviner. Det var inte så varmt, vi frös, men det var ändå trevligt. Jag, Jenna och Maria begav oss på en promenad istället för att sitta och huttra och se ut över knubbsälarna. Vi hittade en scen.
hopp
Efter lunchen tog vi fram våra pennor och etologiprotokoll. Vi skulle nämligen studera schimpanser, jag och Lollo valde ut ett fokaldjur, han hette Max (tror jag, namnet började i alla fall på M)
Vi gjorde ögonblicksregistrering, och det innebar att jag stod med klocka i handen och när klockan var 0.00 eller 01.00, 02.00 osv skrev vi upp vad Max gjorde, det såg ut ungefär så här:
äter
sitter
social
förflyttar sig
sitter
sitter
sitter
sitter
sitter
sitter
ja ni förstår. 40 sådana ögonblicksregistreringar gjorde vi.
Etologiforskning är inte något jag ska ägna mig åt... men att titta på schimpanserna var lite roligt.
Det blev en trevlig kväll i stugorna på Kolmårdens camping, vi spelade spel, lagade mat, skrattade, grillade korv och sjöng.
Klipporna var väldigt fina, den stora bryggan också. Havet överhuvudtaget.
Fast mest umgänget.
På torsdagsmorgonen städade vi och sedan bar det av till de här busarna:
Sant.
Vi mötte vargar öga mot öga, eller tunga mot kind-mun-näsa-ögon-öron rättare sagt.
Hjärtat slog ganska snabbt när vi skulle gå in till dem. Vi blev tillsagda att sätta oss på huk när vi kom in i hägnet. Bara det, att sätta sig på marken mitt ibland uppspelta vargar.
De hälsar nämligen genom att slicka i mungipan, och om man inte satte sig ner på huk skulle de hoppa.
När vi såg de uppspelta, morrande och gläfsande vargarna på andra sidan (de morrade inte åt oss utan åt varandra) så blev man lite nervös och precis innan vi går in säger Sara Nilsson;
"Vargarna från Värmland"
"Vargarna från Värmland"
i ett försök att lugna sig själv, eller vad vet jag :)
men den kommentaren tyckte jag var lite rolig. Ni kanske inte förstår men... :)
Vargarna var väldigt vackra.
Sträva, tjockpälsade men väldigt goa och snälla.
och nej, det var inte så ofräsct som det låter (och ser ut på bilden ovan) att bli slickad i hela ansiktet av en varg.
Om jag skulle vara ett djur, då skulle jag vilja vara en varg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar