Fast i en hiss

Jag planerar hemresan inför helgen.
Kontaktar Elin genom Fejjan för att höra om jag kan åka bil med henne, och så.
Det är jobbigt att resa. Det är jobbigt att packa.
Men jag älskar att vara där jag är när jag är där.
Jag älskar att vara här i Linköping,
jag älskar att vara hemma i Örebro.

Fast just nu skulle jag nog hellre vara i Örebro.

Idag har jag tvättat och städat.

och tvättmaskiner är väldigt coola.

Och under skoldagen har vi arbetat med projektet.
EKG-registrering.

Jag har en stor lust att göra av med pengar. Eller nej, inte göra av med pengar. Men köpa nya grejer. Jag vill köpa en tavla, högtalare, grejer till köket, typ en elvisp (jag hade visst sönder en häromveckan....?), och kläder.
Hm, är det inte så att studenterna är rika nu?
Joo, så är det jue ;)

Det finns pepparkakor att köpa i Baljan nu.
SNart är det jul.

Förresten, vi höll på att fastna i hissen på Sjukhuset idag.
Ojoj!
Hissen stannade en decimeter för långt ner. Men vi klev in ändå, sen tryckte vi på "våning-12-knappen". Dörren stängdes. Men sen hände det ingenting.
Christian tryckte på knappen igen.
Stilla.
Tystnad.
Kunde man urskilja lite smårädsla i mina klasskompisars ögon?
Jag tror det. Lite rädd blev jag i alla fall.
Efter några knapptryckningar med inget resultat
tryckte jag på "ringklockan-som-larmar-om-nåt-är-fel-knappen". Då öppnades innerdörren.
Och jag kunde trycka upp dörr nr 2 och tog ett snabbt skutt ut i säkerheten. Tack och lov.
Sen gick vi istället uppför tre våningar.

Förresten, betydelsen av den där larmknappen lärde jag mig i ett hyreshus i Heby, när jag, Morfar och Mormor (och m.fl.) skulle besöka Farmor Anna. Det hände aldrig att hissen stannade eller så, men ett frågvist barn tar reda på livsviktiga saker.