en känsla

Nu har jag bestämt mig.
och jag känner ett lugn i det beslutet. Så då tror jag att det är rätt.

De andra alternativen var faktiskt inte jag.
Det här är mer jag. Mer Isabelle Sandblom.

Det andra (teamningen och/eller missionsskolan) var ju bara en ursäkt för att stanna i Örebro.

Isabelle: Kan man inte se in i framtiden och se vilket alternativ som är bäst?
Julia: Gud kan
Isabelle: Ja...! Men han säger ju inget!!
:)

När jag skulle gå in på teamträningsskolans hemsida så funkade inte den sidan. Alltså jag kom inte in på sidan, fastän internet fungerade. Lite naivt tror jag då;
Nehej, då vill inte Gud att jag ska göra det
;)

och när jag satt med ansökningshandlingarna till Örebro Missionsskola framför mig så kändes det inte heller bra.
Det är ju inte jag, och inte det jag vill. Så därför struntade jag i att fylla i dem, och tänker nu köra på min första plan:

Linköping,
Civilingenjör
here I come

Nu kör jag på. Utan att tänka.
Så som jag brukar göra när jag väl bestämt mig.
Det var det som tog mig över Atlanten.
Jag är fortfarande förvånad att jag åkte dit.

Gah! Vart tar det här mig egentligen. En ny stad.
Läskigt.