Hvala

Det fanns en man som jobbade tillsammans med oss.
Han hette Pedja, och kunde prata engelska (vilket var ganska ovanligt)
Han hade väldigt roliga ansiktsuttryck och använde axlar och händer och så när han pratade.
Typ ryckte på axlarna när han inte visste osv.

Man tar efter saker från andra.
Jag och Linn skrattade åtskilliga gånger när vi kom på varandra att göra precis som Pedja;
dra upp axlarna, pruta med läpparna på nåt speciellt sätt, och knipa ihop ögonen lite.

Sen fanns det en annan man, Milenko,
han kunde ingen engleska
och vad man än sa så svarade han
okej, okej, okej
och det började vi också göra. Ja inte på varje fråga vi fick av varandra, men när vi skulle säga vårt vanliga "okej" blev det istället
"okej, okej, okej" :)

De var sköna de här två, och hade en sådan tro.
När vi inte hade en "platt-skärare" så sa Pedja; "kan vi inte be till Gud att det ska fixa sig"
och visst gjorde det det efter någon dag.

Eller när plattorna såg ut att inte räcka,
då bad de. och sen hittade vi några plattor.

Och vi skulle be för resorna till affären
och så vidare och så vidare.
Bön är bra,
att vissa kan be så mycket, och komma och tänka på
"men vi kan väl be"
det är imponerande tycker jag.

Hvala
betyder Tack