men tillslut blev det bara fucking smulor på bordet

Jag känner igen mig i Timbuktus tolkningar från "Så mycket Bättre".

Jason tolkade Lena Phs "Ont det gör ont, det gör ont en stund på natten, men inte på da'n"
och Eva Dahlgrens "Håll om mig"

"Det var som ett annat liv
det var så förbannat fint
du var den jag ständigt ville stå bredvid

men älskling vi kan aldrig bli kvar
en sista gång
håller jag om dig

hållet jag av dig

håller jag avstånd"

och till sist, den bästa: Flickan och Kråkan.

"För mitt hopp är en skadskjuten kråka.
Och jag är ett springande barn.
Som tror det finns någon som kan hjälpa mig än.
Som tror det finns nån som har svar.

Och jag springer med bultande hjärta,
jag springer på taniga ben.
Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet,
att det redan är alldeles för sent"

Underförstått i detta blogginlägg:

Simon och jag gjorde slut förra veckan.

Vi gick igenom en riktig, hjärtekrossande break-up-scen.

Nästan skrattretande.

Men jag går vidare.